Gå till innehåll

Så bedömer vi potentialen på världens aktiemarknader

Publicerad: 2017-09-27

När vi bedömer den långsiktiga potentialen på världens aktiemarknader gör vi tre grundläggande antaganden:

  1. På lång sikt är det företagens vinsttillväxt som ska styra utvecklingen på aktiemarknaden 

  2. Värderingsläget påverkar potentialen men ska ses i både absoluta och relativa termer 

  3. Trender påverkar kursutvecklingen och håller ofta i sig längre än förväntat 


Genom att utgå ifrån dessa tre kvantitativa faktorer – vinsttillväxt, värderingar och trend – kan vi få en bra uppfattning om den framtida potentialen på de olika aktiemarknaderna. Det ger dock inte en helhetsbild – vi behöver också lägga på en kvalitativ bedömning. Dels handlar det om att gå igenom de tre faktorerna ovan var för sig för att se om något sticker ut. Är värderingen motiverad?
Är vinsttillväxten uthållig eller finns något som talar för att den ska bli bättre eller sämre? Det handlar även om att fånga upp andra faktorer som påverkar potentialen. Som exempel kan nämnas politiska risker, var i konjunkturcykeln en marknad befinner sig, hur centralbanken agerar eller nya regleringar med potential att påverka börsutvecklingen.

Vår målsättning är att identifiera vilka marknader som har högst långsiktig potential utifrån rådande förutsättningar. Resultatet är en bedömning av vilka marknader vi anser bör ha över-, under- eller neutral vikt i portföljen. Våra rekommendationer är långsiktiga, men kan komma att förändras kortsiktigt på grund av ändrade förutsättningar vad gäller såväl kvantitativa som kvalitativa faktorer.

Investeringar i aktier bör ha ett tidsperspektiv på minst 5–7 år. Syftet är alltså inte att identifiera vilken börs som kommer gå bäst närmaste månaden eller året. 

Världens marknader

  • Sverige fortsätter att sticka ut i en internationell jämförelse. Högkonjunkturen har visat sig starkare än de mest optimistiska prognoser, och samtidigt fortsätter Riksbanken att stimulera ekonomin med både minusränta och obligationsköp. Nästa år väntas dessutom stora finanspolitiska stimulanser till följd av stora överskott i statsbudgeten samt att det är valår.

    Trots hög tillväxt och expansiv penningpolitik har den svenska börsen utvecklats trögt sedan halvårsskiftet. Kronan har stärkts kraftigt på kort tid vilket påverkat aktiekurserna negativt för många stora industribolag. Det förklarar en del av börsnedgången. Halvårsrapporterna levde dessutom inte upp till förväntningarna och som lök på laxen har två av börsens största bolag, H&M och Ericsson, utvecklats svagt. Det positiva med att Stockholmsbörsen har underpresterat är att värderingarna sjunkit sedan i våras.

    Givet Sveriges stora export- och omvärldsberoende gynnas svenska bolag i allra högsta grad av den ekonomiska återhämtningen som sker i resten av världen. I grunden är vinsttillväxten stark och de negativa effekterna av valutaförstärkningen tillfälliga, och när de har prisats in i aktiekurserna finns potential till fortsatt god kursutveckling. Tack vare lägre värderingar är dessutom priset mer attraktivt än när Stockholmsbörsen toppade i maj. Positivt för börsen på lång sikt är även kombinationen av stimulativ penning- och finanspolitik. Trots den extremt starka tillväxten väntas styrräntan höjas först i mitten av nästa år, men då kommer finanspolitiken av allt att döma vara mycket expansiv. Sammantaget gör detta att vi väljer att ha en övervikt i svenska aktier.

    Även om stimulanserna är positiva för investerare har de också medfört risker, framför allt kopplat till lån och bostadsmarknad. Sedan år 2000 har hushållens lån i förhållande till disponibel inkomst (skuldkvot) ökat från 110 till över 180 procent. Majoriteten av de nya lånen utgörs av bolån. Hur hög boränta hushållen tål idag utan att det sätter krokben för konsumtionen och därmed konjunkturen vet vi inte, men det kommer en dag när vi får reda på det, även om den ligger en bit fram i tiden. 

  • I våras valde vi att öka innehavet i europeiska aktier. Sedan dess, och även sedan årsskiftet, har Europa-börserna utvecklats bättre än övriga utvecklade länders börser i svenska kronor. Endast tillväxtmarknadsindex har gått bättre. Europa, och i synnerhet euroområdet, är inne i vad som kan beskrivas som ett synkroniserat flyt. De politiska riskerna som fanns i början av året i och med de stundande ”ödesvalen” i framför allt Frankrike och Nederländerna har bedarrat. Vidare har konjunkturen växlat upp med en tillväxttakt som ser ut att gå mot den bästa på 10 år. Och i bakgrunden fortsätter ECB att stötta ekonomin med nollränta och omfattande obligationsköp. Det enda som stör bilden är att euron har stärkts rejält under året, vilket kan komma att sätta press på företagens konkurrenskraft och marginaler.

    Trots den ljusa bilden väljer vi att ha en neutral vikt i europeiska aktier. Börsens pågående momentum kan förvisso mycket väl hålla i sig ett bra tag till, men på lite sikt går det inte att blunda för att Europa har ett antal utmaningar som kan komma att ställa till det för ländernas börser längs vägen. I grunden handlar det om samma problem som har skapat oro de senaste åren. Minns den europeiska skuldkrisen, oron kring den bräckliga banksektorn och Brexit. Även om dessa utmaningar känns avlägsna idag och vissa framsteg har skett, så kvarstår ju faktiskt en hel del av de förutsättningar som gav upphov till problemen.

    Konjunkturen och statsfinanserna i era av de sydeuropeiska länderna är i bättre skick nu än för fem år sedan, men den ekonomiska motståndskraften är knappast tillfredsställande. Detsamma gäller för banksektorn som sannolikt skulle få det kämpigt på sina håll om konjunkturen viker. Och gällande det politiska landskapet har förvisso framgångarna för unionsmotståndarna i andra länder kommit på skam i år, men den EU-skeptiska opinionen bör inte underskattas och om några år väntar nya val.

    På kort sikt fortsätter vi att vara positiva till Europa. Men den pågående medvinden måste sättas i relation till de utmaningar som finns bakom kulisserna. På lång sikt väljer vi därför en neutral hållning till europeiska aktier. 

     

  • Den amerikanska aktiemarknaden har ofta rankats i det högre skiktet i tidigare utgåvor av Placeringsutsikter. Det har varit motiverat – inte minst mot bakgrund av att ekonomin har gått före andra regioner i konjunkturcykeln. USA-börsen har också varit en av de bättre marknaderna att investera på under de senaste åren. I våras valde vi dock att minska innehavet av amerikanska aktier. Främst på grund av de mycket höga värderingarna, men också till följd av dollarstyrkan. Det var rätt beslut – sedan förra publiceringen av Placeringsutsikter har den amerikanska börsen tappat 4,5 procent i svenska kronor till följd av dollarns försvagning.

    Det gäller att komma ihåg att när man investerar i amerikanska aktier, så köper man också indirekt dollar. Och precis som vi vill köpa aktier på låga kurser vill vi också köpa dollar till en låg kurs. I och med sommarens försvagning av dollarn är det därför ett lite bättre tillfälle att investera i USA-fonder nu än i våras, men dollarn är trots det inte att betrakta som billig. Den främsta anledningen till att vi fortsätter att undervikta amerikanska aktier är dock inte valutan utan värderingarna som inte har ändrats sedan i våras. Den amerikanska börsen fortsätter alltså att vara en av de dyraste i världen och avståndet till andra marknader har vidgats påtagligt under de senaste åren. På dessa värderingsnivåer är den förväntade avkastningen på amerikanska aktier låg och inget annat än exemplarisk utveckling för bolagsvinsterna kommer att räcka. Dessutom står Fed i beredskap att minska ytterligare på stimulanserna när balansräkningen ska börja bantas senare i höst samtidigt som det inte går att blunda för att den politiska osäkerheten är förhöjd. 

  • Som vi har pekat på i både denna och tidigare utgåvor av Placeringsutsikter är det ont om bra köplägen på marknaderna. Värderingarna på aktier är höga och räntorna på obligationer är låga. För att ha samma potential till avkastning som tidigare, måste man för det mesta vara beredd att ta högre risk. Det finns dock några få undantag. Den japanska börsen är ett av dem. Värderingarna på aktier började stiga för ungefär sex år sedan. Sedan dess har det globala snittet ökat 60 procent och räknar vi bort USA har värderingarna ändå ökat med 50 procent. I Japan är uppgången lägre än 20 procent. Även om tillväxtmarknaderna fortfarande är billigare än Japan i absoluta tal, så är japanska aktier de mest attraktivt prissatta av de sju regionerna i relativa termer.

    De senaste signalerna från den japanska ekonomin pekar på en pågående förbättring. Tillväxten har ökat och förtroendet bland såväl hushåll som företag har stärkts. Kombinationen av tidigare försvagning av yenen och stärkt efterfrågan i omvärlden har även gett skjuts åt exporten och produktionen inom industrin. Just valutan är en vanlig invändning mot att investera i Japanfonder. Problemet är som bekant att en försvagning av yenen påverkar börsutvecklingen positivt samtidigt som det drabbar avkastningen i svenska kronor negativt. Det kan därför verka som ett nollsummespel – det man vinner på börsen förlorar man på valutan eller tvärtom. Under kortare perioder kan det absolut stämma men om vi ser till den långsiktiga avkastningen är det den faktiska börsutvecklingen som är viktigast. Under de senaste fem åren har Japan-börsen gått upp med nästan 140 procent – en makalös siffra – som delvis beror på att yenen har försvagats under perioden. Men i svenska kronor är avkastningen nästan 110 procent – också en otroligt bra siffra som övertrumfar avkastningen på ett världsindex i svenska kronor. Så även om en yenförsvagning påverkar avkastningen negativt, så är det sannolikt att föredra till följd av den positiva effekt det har på börsutvecklingen.

    Valutan har dessutom en positiv biverkning. För under perioder när oron på de globala marknaderna ökar, och börskurserna faller, brukar japanska yen ses som en ”trygg hamn”, vilket stärker yenen. Det kan mildra nedgångar och skydda värdet på Japanfonder om vi drabbas av en större börsnedgång. 

  • Långsiktigt är Asien den tillväxtmarknad vi bedömer har högst potential. Tillväxten är hög och den politiska oberäkneligheten är lägre än i Latinamerika och EMEA. Även råvaruberoendet är mindre och medan en nedgång i oljepriset riskerar att få negativa konsekvenser för de andra tillväxtmarknaderna skulle det snarast vara positivt för Asien. Trots detta är värderingarna attraktiva. Den enskilt mest positiva faktorn för Asien i det korta perspektivet är dock den bibehållna styrkan i den kinesiska konjunkturen. Tillväxtsiffrorna har överraskat på uppsidan och regeringen ser än så länge ut att hantera omställningen av ekonomin utan att knäcka tillväxten. Kortsiktigt finns det dock frågetecken. Den kinesiska börsen har stigit med över 40 procent sedan årsskiftet och det beror till stor del på att aktiekurserna rusat i stora It-bolag som Tencent och Alibaba där PE-talen nu klättrat upp emot 50. Kortsiktigt begränsar det potentialen och det reser även frågan om det är en kinesisk IT-bubbla vi ser framför oss.

    Ett asiatiskt land vars potential sticker ut är Indien. Premiärminister Narendra Modi fortsätter på inslagen reformväg för att lyfta tillväxten med förenklade skattesystem, hårdare tag mot korruption och stora investeringar i samhälle och infrastruktur. Tillväxten i år väntas landa runt 7 procent
och med över 1,3 miljarder invånare finns en enorm potential i växande välstånd. Potentialen i Indien har dock inte passerat obemärkt, och stora kapitalinflöden har fått värderingarna på den indiska börsen att stiga till de högsta nivåerna sedan 2007. Jämfört med andra tillväxtmarknader är Indien dyrt, och för den som önskar öka exponeringen mot landet är det vettigt att sprida ut köpen under en längre tid med förhoppning om att värderingarna vid någon tidpunkt är mer lockande.

    Långsiktigt ser vi högst potential i regionen av alla tillväxtmarknader, men kortsiktigt finns anledning att avvakta med större investeringar i Asien på grund av kursuppgången i den kinesiska IT-sektorn och de höga värderingarna av indiska bolag.

  • Medan världens börser har stigit sedan 2009 rörde sig Latinamerika länge sidledes. Först i mitten av 2016 påbörjades en kraftigare börsuppgång, men i våras pekade vi på att de lågt hängande frukterna redan var plockade och att risken i regionen var hög. Att så är fallet fick vi svart på vitt när den brasilianska presidenten Michel Temer drogs in i en pågående korruptionsskandal och såväl börs som valuta föll fritt.

    Med 60 procent av vikten i Latinamerikanska börsindex är Brasilien det land som betyder mest för regionens avkastning. Landet är inne i en återhämtningsfas vad gäller såväl ekonomi som företagsvinster, och gynnas dessutom av den svaga dollarn som är positiv för landets dollarskulder. Oljepriset har parkerat på en högre nivå och inflationen är på väg ner vilket även banat väg för lättare penningpolitik. De grundläggande problemen består dock. Korruptionen är utbredd och statsbudgeten ansträngd samtidigt som behovet av reformer och investeringar är enormt. Att den politiska osäkerheten återigen ökat riskerar att leda till att det dröjer innan problemen adresseras på allvar.

    Regionens andra tungviktare är Mexiko. En stor del av exporten går till USA och landet är ett av de som påverkats mest av att Donald Trump valts till president. Efter valet föll börsen med över 10 procent efter hot om murar och upprivna handelsavtal. Sedan dess har den initiala oron lättat och börsen stigit med drygt 10 procent i lokal valuta sedan årsskiftet. Övriga länder i regionen bjuder på både hopp (Peru, Colombia) och förtvivlan (Venezuela), men de väger lätt i de latinamerikanska index där de ens ingår, och har liten inverkan på totalavkastningen.

    Vi anser att värderingarna i Latinamerika är något höga i förhållande till risken, och om potentialen varaktigt ska förbättras behövs omfattande reformer och mer politisk stabilitet. Under tiden kan både upp- och nedgångar på börserna fortsätta att vara stora och snabba. I valet mellan olika tillväxtmarknader föredrar vi Asien som både erbjuder högre tillväxt och bättre ekonomiska och politiska förutsättningar.

  • Vi behåller en undervikt i aktieregionen EMEA, som innefattar länderna i Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Till skillnad från de andra regionerna där det är bedömningen av avkastningspotentialen som står i fokus, väljer vi i fallet EMEA att titta särskilt på riskbilden som är allt annat än lockande. Ryssland är fortfarande föremål för internationella sanktioner och relationen med väst har fortsatt att försämras i år. Och även om konjunkturen har kommit på fötter igen efter den segdragna recessionen så räcker inte det för att kompensera för den höga politiska risken. Ett annat problematiskt land är Turkiet där fjolårets misslyckade statskupp och den allt mer auktoritära utvecklingen i landet är skäl till oro. I regionens största land, Sydafrika, är samtidigt de makroekonomiska utmaningarna betydande. Tillväxten har saktat in till strax över nollstrecket och någon ljusning är svår att se. Bankernas utlåning minskar och förtroendet inom näringslivet är det lägsta sedan 1980-talet.

    Värderingarna i EMEA är låga i absoluta tal, även om de är något dyrare än historiskt i relativa termer. Låga värderingar har dock inte gett något stöd till börserna hittills. Tvärtom är EMEA en av de aktieregioner som har gett sämst avkastning både det senaste året och på längre sikt. De stora riskerna och den svaga konjunkturen är viktiga förklaringar till den svaga avkastningen. Samtidigt är det på den här typen av marknader som rekyler både kan vara snabba och kraftiga. Lättad riskbild, snabbt stigande råvarupriser eller sund politisk handlingskraft är exempel på faktorer som kan leda till stora uppgångar på kort tid. Det är en spännande option att ha i portföljen. Som sparare behöver man dock ta ställning till om man är beredd att ta den stora risk, som en investering i EMEA innebär, för att få tillgång till den optionen.