Ljuset i tunneln, eller?

En synkroniserad återgång

I spåren av coronapandemin har världsekonomin tvärnitat på ett dramatiskt sätt och kraftfulla restriktioner har införts för att minska smittspridningen. Under de senaste veckorna har vi bevittnat kraftiga BNP-fall, brant stigande arbetslöshet och många företagskonkurser. Och mer dyster statistik är att vänta kommande månader. Osäkerheten framöver är enorm och frågetecknen kring pandemins nästa steg är många, men det finns en del positiva ljusglimtar i mörkret. Krisen har mötts med massiva stimulanser och krispolitik som mildrar skadan på ekonomin. Samtidigt visar virusspridningen tecken, om än blygsamma, på att kulmen för utbrottet möjligen har passerats. Åtminstone för den här gången. Regeringar har därmed gradvis börjat lätta på restriktionerna och påbörjat återgången till något slags normalläge.

Lång eller kort kris?

För att kunna säga någonting om den ekonomiska utvecklingen framöver får vi utgå från två scenarier för pandemin. Vi börjar med att anta att smittspridningen fortsätter att avta. Ekonomierna kommer då successivt öppnas upp under kommande veckor och månader. Det leder till ökad rörlighet, att konsumtionen successivt ökar och att industriproduktionen, som är beroende av fungerande globala leveranskedjor, kan börja växa. Stimulansåtgärderna som sjösatts för att överbrygga krisen blir lyckosamma och hjälper efterfrågan på traven. Det ger förutsättningar för en ekonomisk återhämtning redan under höstmånaderna. Återhämtningstakten kommer dock vara långsam till en början då vi antar att ett visst mått av social distansering kommer hänga kvar. Givet dessa antaganden blir krisen kortvarig om än djup, och de bestående konsekvenserna för ekonomin kan begränsas.

Om vi istället antar att smittspridningen tar fart igen när ekonomier nu öppnas upp eller att en andra våg sköljer över oss i höst, blir krisen betydligt mer utdragen. Nedstängningarna återupptas och efterfrågan fortsätter att vara mycket svag under andra halvåret, trots ytterligare stimulansåtgärder. Företagskonkurserna blir flera och arbetslösheten stiger ytterligare när permitteringar och varsel övergår i uppsägningar. Här ökar även riskerna för permanenta effekter på arbetslösheten, eftersom vissa arbetstagare hamnar allt längre ifrån arbetsmarknaden. Här kan man heller inte utesluta att återhämtningen kan kompliceras av olika typer av spridningseffekter. Exempelvis kan en del länder i euroområdet som redan har svaga statsfinanser hamna i trängda lägen och konkurser kan få mer av systempåverkande effekter. Dessutom ökar risken för problem i det finansiella systemet. I det här scenariot närmar vi oss ett depressionsläge i ekonomin.

För optimistiska prognoser?

Många prognoser tar i dagsläget fasta på det första scenariot ovan. IMF spår till exempel att världsekonomin under nästa år kommer växa i den snabbaste takten på åtminstone fyrtio år. Här blir dock procenttalen aningen vilseledande till följd av det stora raset i år. Produktionsnivån kommer fortfarande vara lägre än före krisen – trots hög procentuell tillväxt. Vår bedömning är dessutom att riskerna finns på nedsidan. Osäkerheten kring pandemin och risken för en andra våg när ekonomierna väl öppnas upp anser vi är påtaglig. Får vi nya bakslag i höst, kommer nuvarande prognoser visa sig vara för optimistiska.

Stimulanser och lättade restriktioner i all ära, men det är trots allt viruset som sätter dagordningen. En grundförutsättning för att normaliseringen ska kunna ske är trygghet. Hushållen behöver känna sig trygga med att risken för att smittas är tillräckligt låg, vilket är en förutsättning för att konsumtionen ska kunna ta fart. Samtidigt behöver företagen känna sig säkra på att efterfrågan finns där och att de inte stöter på nya hinder som sätter stopp för produktionen.

Oavsett scenario behöver man vara realistisk och inse att det kommer dröja innan läget normaliseras fullt ut. Avtagande smittspridning i många länder är ett ljus i tunneln, men vi kommer fortsätta famla i mörkret en tid framöver.