Tråkiga nu – uppskattade sedan

Varför ska man då äga räntefonder? Det enkla svaret är att räntefonder kommer vara en betydligt bättre placering än aktiefonder om olyckan – i form av lågkonjunktur eller en finansiell kris – är framme.

Vikten av stötdämpare

I år har den uppåtgående trend för obligationsräntor som vi såg i Sverige och andra europeiska länder i början av året brutits. Istället har långräntorna fallit tillbaka. Det kan förklaras av att inflationen har fortsatt att lysa med sin frånvaro samtidigt som den ekonomiska statistiken har mattats av. Men frågan är om det är hela anledningen. För i USA, där inflationen har stigit, centralbanken höjer räntan och konjunkturstatistiken fortsätter att överraska positivt, vill långräntorna inte heller stiga. Tioårsräntan i USA har rört sig sidledes sedan i våras.

Att räntor med kort löptid stiger (på förväntningar om kommande räntehöjningar) utan att räntor med lång löptid går upp (t ex på tvivel på konjunkturens uthållighet) är en klassisk indikator på en långt gången konjunktur. Även om man ska vara försiktig med att läsa in för mycket i sådana signaler, så kan de tjäna som påminnelse om vikten av att ha en stötdämpare i portföljen.

Undvik ränterisk - välj korträntefonder

I valet av räntefond handlar det om att minska risken. Stigande räntor innebär fallande obligationspriser och ju längre löptid en obligation har, desto hårdare slår ränteförändringar på priset. Som tumregel kan man säga att en ränteuppgång om 1 procentenhet, ger en negativ effekt på obligationspriset som är lika stor som löptiden (durationen) är lång. En femårig obligation skulle därför falla med ungefär 5 procent i värde om marknadsräntan på kort tid steg 1 procent.

Den risken är särskilt kännbar idag när nivån på räntan är så låg. I dagsläget ger en svensk statsobligation med fem års löptid ca 0 procent ränta.

Vi anser fortsatt att kompensationen är för låg i förhållande till risken och väljer därför korta räntefonder för att minska känsligheten för stigande räntor, eller fonder som investerar i obligationer med rörlig ränta, så kallade FRN-fonder.

Månadsspara i fonder

Företagsobligationer: Minska innehavet

Företagsobligationsfonder har haft ett blandat 2018 än så länge. I Europa har ränteskillnaderna mot statsobligationer (kreditspreaden) ökat, vilket har tyngt avkastningen. Även i USA har ränteskillnaderna ökat, men då för obligationer med hög kreditvärdighet, så kallade investment grade.

Ränteskillnaderna mellan företags- och statsobligationer är vanligtvis en bra ledande indikator på var i konjunkturcykeln vi befinner oss. Sent i en konjunktur kan företagen välja att öka belåningsgraden för att upprätthålla tillväxten, vilket gör att investerare vill ha mer kompensation för att ta den (upplevda)högre kreditrisken. Hur mycket vi kan läsa in i årets rörelser är dock osäkert. Avmattningen i europeisk konjunktur påverkar synen på bolagens möjligheter att fortsätta växa vinster och möta sina åtaganden. Samtidigt har även ECB:s minskade stödköp av obligationer och de oroshärdar som har avlöst varandra under året också bidragit till rörelserna.

I likhet med traditionella räntefonder är utsikterna för konjunkturen och inflationen centrala även för företagsobligationsfonder. En avgörande skillnad är dock att företagsobligationer kan påverkas negativt både om ekonomin försvagas och om inflationen stiger i en stark konjunktur, beroende på att olika typer av företagsobligationer är olika känsliga för stigande räntor. En ekonomisk försämring skulle drabba obligationer med låg kreditvärdighet, så kallade high yield, värst, medan stigande inflation sannolikt skulle påverka investment grade i högre grad till följd av att dessa i genomsnitt har längre löptid och därmed är mer räntekänsliga.

Trots att vårt huvudscenario är att högkonjunkturen består även om den mattas av och att inflationen endast ökar måttligt, så anser vi att riskerna för ett sämre utfall har ökat. Vi tycker därför att det är läge att minska innehavet i företagsobligationer.

Våra kvalitetsgranskade fonder