Varför har räntorna fallit i 30–40 år och är det bestående?

En historisk tillbakablick

I princip alla världens räntor har fallit de senaste 30–40 åren och nedgången har varit gigantisk. Exempelvis har längre realräntor globalt fallit ner mot i princip noll. Nedgången i nominella räntor är ännu större. Skillnaden mellan nominella och reala räntor är förväntad inflation. Viktigaste förklaringen till varför nominella räntor fallit mer än reala är att allt fler centralbanker under 1990-talet övergick till att arbeta med inflationsmål. Inflationen är nu lägre och stabilare.

Den globala räntenedgången beror främst på ökat sparande och minskade investeringar. Den främsta skälet till det ökade sparandet är demografiska skäl, en allt större andel människor i senare delen av arbetslivet som har möjlighet att spara. Ett annat skäl är önskan i främst tillväxtländer att spara i säkra tillgångar, exempelvis västvärldens obligations­räntor. Kina är ett bra exempel på där sparandet ökat av dessa två skäl. Det viktigaste skälet till minskade investe­ringar är viss mättnad och försiktighet. Även om det ofta önskas mer investeringar så är mycket av de stora behoven infriade. Dessutom har avkastningskravet på en investering, relativt en riskfri placering, ökat vilket verkar återhållande. Självklart finns det andra skäl också.

Efter senaste finanskrisen sänkte centralbankerna styrrän­torna till i princip noll för att motverka den cykliska nedgången i ekonomin. Senaste åren har dessutom de flesta centralbanker köpt obligationer, främst stats- men också företagsobligationer, för att också trycka ner hela ränte­kurvan. Exempelvis började Sverige med QE under 2015.

Räntenedgången permanent

Även om 2017 och 2018 kännetecknades till viss utsträckning av ett försök till normalisering av de låga räntorna. Den amerikanska centralbanken höjde bland annat korträntan nio gånger. Lärdomen från de senaste åren främst att vi är tillbaka till den 30- till 40-åriga trenden med fallande räntor. 2019 har kännetecknats av fallande aktivitet, fortsatt låg inflation och stigande oro för recession. Centralbankerna har påbörjat en ny våg av stimulanser för att försöka undvika en lågkonjunktur och det är fortsatt en öppen fråga ifall de kommer att lyckas.

De senaste åren har det skrivits mycket kring varför räntorna permanent ska vara låga framöver. Många av de tidigare argumenten för räntenedgången, höga sparandet och de låga investeringarna, kvarstår. Det finns argument mot att räntorna ska vara kvar på låga för alltid. Men att räntorna skulle gå upp till de nivåer som rådde före införande av inflationsmål är ej troligt.