Viktiga pensionsfrågan som ingen pratar om

Hur länge man måste jobba för att få en bra pension är något det pratas mycket om. Vårt lands pensionssystem framhålls som en förebild i västvärlden för sin finansiella hållbarhet. Det beror på att vårt system har en nära koppling till hur mycket man arbetat och att varje arbetat år och arbetad timme räknas. Finansiell hållbarhet säger dock mindre om vilken nivå det blir på pensionen i förhållande till vår lön.

Den största utmaningen för att få pensionspengarna att räcka till stavas demografisk utveckling. Det handlar om att medellivslängden ökar snabbare än vi kunnat ana. Allt fler svenskar får uppleva sin 100-årsdag och dagens 70–åring har enligt forskare en hälsostatus som motsvarar en 50–årings på 1970–talet. Det är naturligtvis en fantastisk utveckling och något som vi ska vara stolta över. Men med så många friska år att se fram emot behöver något ändras för att pensionerna ska gå att leva gott på. Antingen behövs mer pengar in i systemet eller så behövs fler år av arbete för att finansiera livet som pensionär.

Debatten om pensionsåldern kan knappast ha undgått någon. Med den ökade medellivslängden och den fantastiska hälsoutvecklingen blir det en utmaning att få pensionspengarna att räcka om vi alla ska gå i pension vid 65 eller ännu tidigare. Det är relativt enkelt att förstå matematiken att om pensionspengarna ska räcka under fler år av pension så blir månadsutbetalningarna mindre om man inte jobbar något år längre. Det finns dock en utmaning som det pratas betydligt mindre om och det är det sena inträdet på arbetsmarknaden i Sverige. Den utmaningen har vi på Skandia identifierat och låtit studera.

När Pensionsmyndigheten illustrerar pensionssystemets typiska utfall så har man de senaste åren kompletterat bilden med en ”alternativ pensionsålder”, det vill säga den ålder som är lämplig för varje ålderskull för att kompensera för den ökade förväntade livslängden. Normen om pension från 65 års ålder gör att pensionsutfallet ser relativt svagt ut i de typfall som ofta används. Men förläng arbetslivet i prognosen till din årskulls alternativa pensionsålder och allt ser mycket bättre ut. Det stämmer såklart, men djävulen sitter som bekant i detaljerna, och typfallen använder som regel ett antaget arbetsmarknadsinträde vid 23  års ålder. Det stämmer å andra sidan mycket dåligt med verkligheten och särskilt gäller det för stora grupper av akademiker där inträdet på arbetsmarknaden sker långt senare. OECD visar att Sverige ligger i den absoluta toppen vad gäller sena examensåldrar och det får en stor effekt på våra pensioner. Skandia har valt att studera hur stor den effekten är och hur det påverkar behovet av ett privat pensionssparande för en bra pension under ett långt och aktivt liv som pensionär.

Studien visar återigen att tjänstepensionen är avgörande för att pensionen alls ska gå att leva på. Den visar samtidigt att behovet att stärka pensionen ytterligare med eget sparande är större än vad som tidigare varit känt. För höginkomsttagare så kan man med fördel löneväxla sig till en bättre tjänstepension men för övriga saknas incitament och ändamålsenliga alternativ för ett privat pensionssparande. Det tillsammans med insatser för ett tidigare arbetsmarknadsinträde är en pensionsfråga det behöver pratas mer om. Läs mer på skandia.se/senetablering