Hur långt är lång sikt?

Att investera i aktier är som bekant förenat med ett risktagande. Vi vet att det med jämna mellanrum dyker upp händelser som får börsen att falla till synes handlöst. Det senaste exemplet var i samband med finanskrisen när ett globalt börsindex föll med ca 58 procent från toppen till botten. Historien bjuder dock på exempel när nedgångarna har varit större. Till exempel föll den svenska börsen över 70 procent i raset som följde efter att It-bubblan sprack år 2000. Lärdomen som många sparare drog den gången var att sprida sina risker. Den som hade merparten av sin portfölj placerad i Ericsson-aktien fick uppleva en kalldusch av sällan skådat slag när aktien rasade från skyhöga nivåer.

En annan lärdom som måhända blir allt viktigare ju längre den börsuppgång vi befinner oss i håller på är att ha gott om tid. Vad det i grund och botten handlar om är att ju längre tid vi har våra pengar placerade på börsen, desto mindre är sannolikheten att förlora pengar. Det tar tid för en börs att återhämta sig. Först ska nedgången klaras av, vilket i sig kan ta flera år, och därefter börjar den mödosamma resan upp som ofta tar ännu längre tid. Enkel matematik påminner oss om att det som faller 50 procent i värde, måste stiga 
med 100 procent för att komma tillbaka till ursprungligt värde. Den som med litet olycklig tajming råkar placera pengar på börsen precis på toppen riskerar att förlora mycket pengar om aktieinnehavet behöver avyttras efter ett par år. Men om innehavet ska vara placerat en längre tid kommer värdet tids nog att återhämta sig och till slut även börja växa i värde.

Men exakt hur lång tid är ”en längre tid”? Ett sätt att komma närmare den frågan är att titta bakåt i tiden. Om vi utgår från Stockholmsbörsen, så kan vi se att det finns några tillfällen då efterföljande femårsavkastning var negativ. Den som investerade på svenska börsen precis före svarta måndagen i oktober 1987, under de sista två- tre åren av It-rallyt samt på toppen före finanskrisen fick negativ avkastning fem år senare. Om vi istället förlänger horisonten till sju år var man tvungen att pricka in ett fåtal handelsdagar för sin investering för att ha negativ avkastning sju år senare. Detta var om man investerade halvvägs genom raset efter it-bubblan och då även fick med hela nedgången i samband med finanskrisen.

Det vi kan se är alltså att med en femårig placeringshorisont har risken att få negativ avkastning varit förhållandevis liten, men det behövs inte nödvändigtvis usel tajming för att hamna där. Även den som var med på de två-tre sista åren av uppgången under 1990-talet kunde alltså ha negativ avkastning fem år senare. Om nedgången är tillräckligt stor och långvarig är alltså ett femårigt perspektiv inte tillräcklig. Med sju års horisont minskar risken betydligt. Under hela den över trettio år långa perioden vi har studerat var det bara ett fåtal handelsdagar som skulle följas av negativ avkastning sju år senare.

Hur länge den pågående börsuppgången ska hålla i sig kan vi naturligtvis inte veta, men efter nio år av stigande aktiekurser och en långt gången konjunktur får vi åtminstone anta att majoriteten av uppgången ligger bakom oss. I det här läget anser vi därför att långsiktighet är viktigare än vanligtvis. Förmodligen bör sparare ha ett sjuårsperspektiv på aktieinvesteringar och vara beredda på att det kommer att svänga rejält under den perioden.