Varför känns allt dyrt när inflationen är låg?

KRÖNIKA. Känslan är äkta. Men den är inte hela sanningen. För i grunden är det köpkraften - de reala förändringarna - som avgör. Men inom beteendeekonomin vet vi att människor sällan tänker så. I stället lider vi av det som kallas money illusion: vi fokuserar på nominella belopp i kronor, inte på vad pengarna faktiskt räcker till. Klassisk forskning av Shafir, Diamond och Tversky visar att en löneökning kan upplevas som positiv, även när inflationen gör att köpkraften i praktiken står still eller till och med minskar. 

Trots att inflationen nu ligger runt en procent upplever många hushåll att något helt annat händer. Riksbankens undersökningar visar att inflationen ofta upplevs som flera gånger högre än vad den faktiskt är. Gapet är stort och består även efter att inflationstakten har fallit tillbaka. 

Inflationschocken har blivit psykologisk 

Under 2022–2023 fick vi vänja oss vid helt nya prislappar: smör för 70 kronor, kaffe för 90. Varje inköp blev en påtaglig signal om att något hade förändrats. Och sådana upplevelser sätter spår. När prisökningarna sedan bromsar in, men nivåerna ligger kvar långt över det vi tidigare uppfattade som normalt, upplever många ändå en försämring. Inte för att inflationen längre är hög, utan för att priserna har etablerat sig på en ny nivå. 

Samtidigt är det sant att köpkraften föll kraftigt under dessa år. Nu när inflationen har dämpats och reallönerna börjat stabiliseras pekar statistiken åt ett ljusare håll - även om det är en bit kvar. Men upplevelsen har inte följt med - den ligger kvar i minnet av prischocken. 

Vi reagerar inte på inflationstakten - vi reagerar på prislappen 

Inflationen fungerar här som en sorts oavsiktlig “knuff” i våra beteenden. Den knuffar oss mot ett varaktigt missnöje. Priserna behöver inte längre stiga snabbt, det räcker att de ligger kvar på en hög nivå. Varje gång vi handlar triggas minnet av hur mycket billigare det en gång var. Resultatet är att vi fortsätter känna oss ekonomiskt pressade, även när förutsättningarna gradvis förbättras. 

Och det spelar roll. 

Upplevd ekonomisk press påverkar ofta vårt beteende mer än den faktiska. När vi tror att allt blir dyrare håller vi hårdare i plånboken. Vi skjuter upp större inköp, sparar mer och blir mer försiktiga. På individnivå kan det vara rationellt. På samhällsnivå riskerar det att bromsa konsumtion och återhämtning, även när ekonomin egentligen tillåter mer. 

Vad kan vi dra för slutsats? 

För det första: känslan av att allt är dyrt är inte ett tecken på okunskap eller irrationalitet. Den är en fullt mänsklig reaktion på snabba och tydliga prisförändringar. Våra hjärnor är inte byggda för att räkna realvärden i vardagen. 

För det andra: det räcker inte att inflationen sjunker. För att upplevelsen ska förändras krävs tid, stabilitet och i vissa fall faktiska prissänkningar på sådant vi köper ofta. Små, återkommande utgifter väger tyngre i vår mentala bokföring än förbättringar i abstrakta index. 

Och slutligen: när vi talar om ekonomi räcker det inte att titta på vad som händer med priserna - vi måste också förstå hur det upplevs. I vardagen är det sällan siffrorna i sig som styr, utan känslan av dem.

Mer om Christina Sahlberg

Christina är privatekonom på Skandia och skriver om allt från bostadsmarknaden till vardagsekonomi som deklaration och sparande. Hon har en masterexamen i ekonomi och en kandidatexamen i psykologi. 

Christina har skrivit fyra böcker inom privatekonomi och förekommer ofta som expert i media där hon svarar på olika privatekonomiska frågor.