Från historik till höstens finans- och penningpolitik

Normalt växer ekonomin med knappt två procent per år, men nu har ett negativt produktionsgap byggts upp (ekonomin producerar mindre än sin fulla kapacitet) och Sverige befinner sig i lågkonjunktur. I det läget är en expansiv budget väl avvägd för att ge stöd åt konjunkturen. 

Historiska erfarenheter

Historiskt har vi i Sverige haft negativa erfarenheter av att försöka styra konjunkturen genom expansiv finanspolitik. Ett tydligt exempel är 1990-talskrisen, som delvis byggdes upp av alltför stora budgetstimulanser under 1980-talet. 

En nackdel med att stimulera ekonomin via finanspolitiken är att effekterna ofta kommer med fördröjning. Dessutom påverkas besluten av politiska prioriteringar, vilket gör att resurser inte alltid används där de gör störst nytta för ekonomin i stunden. Historien visar också att åtgärderna ibland riskerar att bli felriktade som under slutet av 1980-talet, då politiken var expansiv trots att ekonomin snarare hade behövt bromsa in. 

När finanspolitiken fungerar 

I Sverige har vi så kallade automatiska stabilisatorer, främst arbetslöshetsersättningen, som fungerar utan fördröjning och som ofta brukar lyftas fram som ett positivt exempel när konjunkturen viker. Det innebär att hushållen får stöd direkt, utan att nya politiska beslut eller långa budgetprocesser behövs. Under pandemin var politikerna snabba med finanspolitiska stödåtgärder, främst i form av permitteringsstöd till företagen vars efterfrågan försvunnit eller minskat kraftigt. Åtgärderna var både ganska precisa och gällde omgående, vilket bidrog till att mildra de värsta effekterna av krisen.  

Balansen mellan finans- och penningpolitiken 

Sverige har haft en mycket god och relativt stabil ekonomisk tillväxt sedan 1990-talskrisen. Det beror på flera saker. Bland annat infördes olika typer av balans- och skuldmål för finanspolitiken och ett inflationsmål för penningpolitiken. I stället skulle Riksbanken hålla prisökningarna kring två procent och ta över huvudansvaret för konjunkturpolitiken. Fördelarna med att använda penningpolitiken för att påverka ekonomin är att den gäller i det närmaste omedelbart och att stora delar av ekonomin påverkas brett. De som har bolån påverkas via förändrade räntekostnader, liksom företag som har lån. Dessutom påverkas exportindustrin i önskad riktning eftersom den svenska kronan ofta rör sig i samma riktning som ränteförändringen.    

Höstens avgörande möten 

När Riksbanken tar beslut kring styrräntan väger de även in hur framtida budgetar kan komma att se ut.  Riksbanken träffas nästa gång för att ta beslut kring styrräntan i slutet av september, vilket är samma dag som finansministern presenterar budgetförslaget till Riksdagen. Då får Riksbanken på sittande möte tillgång till budgetens fulla innehåll.   Även om vi nu vet att regeringen kommer presentera en mycket expansiv finanspolitik utesluter det inte att även Riksbanken kan unna sig att sänka räntan med ytterligare 0,25 procentenheter till 1,75 procent i september. Svensk ekonomi behöver utan någon som helst tvekan stöd från den ekonomiska politiken. Men det som ligger i andra vågskålen och talar emot en sänkning är främst att inflationen skulle vara för trögrörlig i sin tilltänkta resa ner mot två procent. Det blir spännande att se vad budgeten kommer att innehålla och vad Riksbankens beslut kommer att bli. Klart är att svensk ekonomi står inför en period där både finans-och penningpolitiken blir avgörande för att stärka konjunkturen.