Gå till innehåll

Världsekonomin uppe i marschfart

Publicerad: 2017-09-27 Johan Lundqvist

Det har nu gått ungefär ett år sedan den globala konjunkturen visade bottenkänning. Trots några farthinder på vägen och en förhöjd politisk osäkerhet har världsekonomin lagt i en högre växel. Vi är nu uppe i vad som får betraktas som marschfart för den globala ekonomin. Mycket högre hastighet blir det förmodligen inte i närtid. Det kan låta lite trist, men är i själva verket goda nyheter.

Världsekonomin lägger i högre växel

På senare tid har den ekonomiska statistiken bekräftat bilden av det pågående uppsvinget för den globala konjunkturen. Särskilt positivt är att förbättringen sker på bred front. I USA kommer ekonomin allt längre in i konjunkturcykeln och i euroområdet är tillväxten den starkaste på sex år. Även ett sorgebarn som Grekland, vars ekonomi har harvat kring nollstrecket de senaste åren, tycks börja växa i år. Vidare har recessionerna i Brasilien och Ryssland tagit slut, vilket innebär att ytterligare två stora ekonomier börjar bidra till den globala tillväxten istället för att trycka ned den. Dessutom ångar den kinesiska motorn på i något högre takt än vad som var väntat, även om lite lägre tillväxt är att vänta framöver. Ytterligare ett tecken på att den globala konjunkturen verkligen håller på att få upp farten ser vi i prognoserna. Under de gångna åren har vi sett ett mönster där BNP-prognoserna gradvis skruvas ned i takt med att året går. I år har vi sett det omvända där de istället har höjts ett par snäpp under året.

Hastighetsbegränsningen har sänkts

Storleken på förbättringen ska dock inte överskattas – sammantaget rör det sig om ett tillväxtlyft på omkring en halv procentenhet. Och blickar vi in
i nästa år handlar det kanske om ytterligare någon tiondel eller två. Mycket högre tillväxt än vad vi har just nu får vi förmodligen inte – åtminstone inte under överskådlig tid. Jämför vi med åren före finanskrisen kan det tyckas lite klent, men mycket har förändrats på de tio år som har gått. Dels har e effekten av faktorer som stöttade tillväxten i början av 2000-talet – såsom kraftig ökning i världshandeln, IT- och telekom-revolutionen samt strukturella reformer i tillväxtländer – klingat av. Vidare har den demografiska situationen förändrats med en åldrande befolkning och långsammare tillväxt i arbetskraften. Dessutom har skuldbördan i världsekonomin svällt ytterligare. Tillsammans bidrar de här faktorerna till att den potentiella tillväxten, som kan liknas vid en hastighetsgräns, i världsekonomin har minskat. Det innebär inte att hastighetsgränsen har sänkts för all framtid – via smarta investeringar och sunda reformer kan gränsen höjas i framtiden.

Sweet spot för ekonomin, knivigt
för centralbankerna


Sammantaget befinner sig världsekonomin i en sweet spot, där tillväxten ökar utan att inflationen tar nämnvärd fart. Det innebär fortsatt besvärliga förutsättningar för penningpolitiken. I USA har Fed kunnat höja räntan totalt fyra gånger och i euroområdet har ECB minskat storleken på obligationsköpen med en fjärdedel. Samtidigt har retoriken kring riskbilden ljusnat något, vilket har skingrat ”krisstämningen” på obligationsmarknaden där räntorna har klättrat upp från bottennivåerna från i fjol. Nu tas nästa steg när Fed ska minska storleken på balansräkningen. Litet längre fram i vinter väntas dessutom ECB påbörja en nedtrappning av obligationsköpen, vilket även möjliggör för Riksbanken att avsluta det svenska stödköpsprogrammet. Hökaktiga signaler har även kommit från Bank of England. Men inflationstrycket fortsätter alltså att lysa med sin frånvaro och långräntorna befinner sig i närheten av nivåerna vid årsskiftet. Om inte centralbankerna har marknaden med sig kommer det bli svårt att minska på stimulanserna. Att bekämpa inflation är en sak, men att strama åt i frånvaro av inflationshot är sannolikt inte lika uppskattat. Centralbankerna kommer därför tvingas fortsätta gå balansgång. Så medan konjunkturen har kommit upp i marschfart kör centralbankerna vidare i full fart med raketbränsle i tanken. Vi kan bara hoppas att de hinner lätta lite på gasen framöver, så att de inte behöver tvärnita eller ännu värre att bränslet är förbrukat när det kommer att behövas på riktigt.

Johan Lundqvist är makroekonom på Skandia. Han arbetar med konjunktur- och placeringsbedömningar.

Twitter: @j_lundqvist1