Gå till innehåll

Vart är världsekonomin på väg?

Publicerad: 2017-09-27

Penningpolitiska stimulanser i all ära, men på längre sikt är det trots allt konjunkturen som har störst betydelse för utvecklingen på de finansiella marknaderna. När nu den globala tillväxten växlar upp blir frågan – vad händer härnäst? I grund och botten ser vi tre huvudscenarior för världsekonomin. Fortsätter högkonjunkturen, kommer vi att behöva växla ned igen eller dyker det upp ett hinder som tvingar oss att tvärbromsa? Nedan skissar vi på dessa tre scenarior och vad de skulle kunna leda till.

Bibehållen eller ökad marschfart: Högkonjunkturen fortsätter


I den bästa av världar fortsätter rådande Goldilocks-ekonomi även under kommande år. Tillväxten hålls stabil eller ökar ytterligare i takt med att investeringarna tar bättre fart. Inflationen ökar när resursutnyttjandet stiger, men det sker i förhållandevis måttlig takt. Penningpolitiken normaliseras mycket gradvis i en takt som marknaderna accepterar. Räntorna stiger i långsam takt och bolagsvinsterna fortsätter att växa. I detta scenario ger de flesta investeringar positiv avkastning. Men med uppskruvade aktievärderingar och ytterst låga obligationsräntor i utgångsläget blir avkastningen trots allt lägre än under de gångna åren. Under åren efter finanskrisen har årsavkastningen på ett globalt börsindex varit ca 14 procent i svenska kronor. Det är omkring dubbelt så mycket som snittet över längre perioder. I detta scenario är årsavkastning i nivå med eller lägre än historiska snitt på omkring 7 procent en mer rimlig förväntning. Obligationer ger initialt svag eller till och med negativ avkastning när räntorna stiger, men i takt med att den genomsnittliga räntan på obligationer i räntefonder går upp, stiger också avkastningen efter hand. I det här scenariot står sig konjunkturen fram till dess att räntan når ekonomins smärtgräns. Den smärtgränsen är dock lägre nu än historiskt, vilket innebär att vi inte kommer upp till tidigare räntetoppar.

Nedväxling: Konjunkturen
försvagas – men hålls vid liv


Det gäller att komma ihåg att utvecklingen hittills under 2017 är något av ett undantag från hur det har sett ut de gångna åren. Just nu spinner den ekonomiska motorn utan nämnvärd störning och samtliga cylindrar bidrar till kraften. Normaltillståndet under åren efter finanskrisen har snarare kännetecknats av störningar och kriser av olika slag samt recessioner i flertalet stora ekonomier. I nedväxlingsscenariot ser vi en repris av åren 2011–2016. Det innebär att policymisstag och/eller chocker försvagar konjunkturen. De är inte tillräckligt allvarliga för att sänka den globala konjunkturen, men vi ser regionala recessioner. Centralbankerna tvingas avbryta normaliseringen av penningpolitiken. På vissa håll blir även nya stimulanser aktuella i den mån utrymme finns. Marknadsräntorna sjunker och avkastningen på obligationer gynnas svagt. I detta scenario försvagas avkastningen på aktier, men de regionala variationerna blir stora. Sammantaget kan ett globalt börsindex fortsätta ge positiv avkastning, men den blir lägre än i scenariot ovan och enskilda börser sjunker – i vissa fall kraftigt. Osäkerheten ökar och med den, kurssvängningarna. Även aktier och börser som inte är direkt påverkade av försvagningen kan falla påtagligt på kort tid.

 

Tvärnit: Lågkonjunktur

I scenariot ovan lyckas kriser och chocker tyglas, och även om börser och konjunktur påverkas globalt, blir de svåra följderna främst lokala. Alla chocker är dock inte likadana. En sprucken IT-bubbla eller en konkurs i en amerikansk storbank skiljer sig som bekant i magnitud från en grekisk recession. I scenariot med tvärnit drabbas hela världsekonomin och konjunkturen dör. Företagens försäljning och vinster rasar och arbetslösheten stiger. I normalfallet skulle centralbankerna träda in med räntesänkningar för att mildra fallet, men eftersom den penningpolitiska ammunitionen redan är förbrukad – i vissa fall under högkonjunktur – är utrymmet för stödåtgärder från centralbankerna marginellt. Frånvaron av penningpolitiska reserver gör att vi räknar med att nästa lågkonjunktur kommer bli besvärlig. I det här scenariot blir prisfallen på de finansiella marknaderna stora. Fastighetspriser faller när sjunkande efterfrågan inte kan motverkas av lägre lånekostnader. Nedgången på börsen förvärras av de höga aktievärderingarna i utgångsläget. Ränteskillnaden mellan statsobligationer och företagsobligationer skjuter i höjden. Det enda som håller emot är statsobligationer, men även där uppstår frågetecken. Vi vet helt enkelt inte vilka följderna blir när räntorna letar sig allt längre ned under nollstrecket.

 

Så – vilket scenario blir verklighet?

I nuläget ser vi låg risk för lågkonjunktur. Tvärtom är signalerna från olika framåtblickande indikatorer att den positiva utvecklingen i konjunkturen håller i sig. Penningpolitiken är fortfarande expansiv globalt sett, vilket smörjer de ekonomiska hjulen. I närtid, säg under det närmaste året, är alltså bibehållen marschfart vårt huvudscenario medan tvärnit får ses som osannolikt. På lite längre sikt – säg fem år – gäller dock det omvända. Förr eller senare kommer växande resursutnyttjande att leda till inflation även den här gången, och då stiger räntorna tills de når ekonomins smärtgräns. Det vore till och med det önskvärda scenariot eftersom räntorna då kan sänkas igen. Mardrömsscenariot vore om en tillräckligt stark chock dyker upp innan räntorna har hunnit normaliseras. Då blir det jobbigt.