Vem i hela världen kan man lita på?

Riksbanken kommer avvakta de internationella centralbankernas agerande under hösten och kommer det ytterligare stimulans därifrån så kan vi förvänta oss att Riksbanken följer efter.

I våras skrev jag här på bloggen om de potentiella riskerna med låga räntor; en ökad skuldsättning hos hushållen och ett högre risktagande bland annat. De låga räntorna är ett gigantiskt experiment som ingen kan veta de långsiktiga konsekvenserna av. Men här och nu innebär negativa räntor definitivt en sorts straffskatt på sparande. Med låga räntor så blir avkastningen lägre och den som vill försöka upprepa den avkastning man fått på sparande de senaste 20 åren måste sannolikt acceptera en mycket högre risk. Alternativet för att nå sina sparmål blir då att acceptera lägre avkastning och istället spara mer.

En annan utmaning med centralbankernas lågräntepolitik och gigantiska stödköp av obligationer är att räntemarknaden blir översvämmad med kapital och fungerar mycket sämre. Det går helt enkelt inte att lita på räntan som ett rättvist marknadspris. Och eftersom alla tillgångar värderas med hjälp av den opålitliga räntan blir det även svårt att värdera aktier.

Samtidigt ska vi komma ihåg att den låga räntan inte bara är ett resultat av centralbankernas stimulanser utan en konsekvens av att världen inte växer i samma takt som tidigare. De två stora utmanande krafterna för global tillväxt är demografi och att skuldsättningen i stora delar av världen är mycket hög. Vi blir inte fler människor på jorden och framförallt i västvärlden blir vi allt äldre.

Det är troligt att vi kommer att ha svag global tillväxt under lång tid och därför kan också lågränteläget hålla i sig inom överskådlig tid. Men som sagt så har världen aldrig sett en penningpolitisk utveckling likt den som nu pågår och ingen kan veta vilka effekter den kommer att ha på sikt. Just nu är det tillräckligt svårt att lita på att saker verkligen är värda så mycket som priset visar.