Gå till innehåll

Staten och kapitalet

När köpte du senast en extra hemförsäkring för att den var så billig jämfört med ett Netflix-abonnemang? Hur ofta har du valt att teckna dig för ett större livförsäkringsskydd än du behöver bara för att du har råd, och när spontanköpte du en extra tjänstepensionsförsäkring istället för en semesterresa? Svaret är ganska givet – ingen konsumerar finansiella tjänster och försäkringar på det sättet. Ändå är det regeringens utgångspunkt när de nu föreslår en särskild skatt på bolag som tillhandahåller finansiella tjänster.

Regeringen med finansminister Magdalena Andersson i spetsen behöver fylla på ladorna med mer skatteintäkter. Där har regeringen redan höjt skatten på kapitalförsäkringar och investeringssparkonton – de vanligaste alternativen för privat pensionssparande sedan man kortsiktigt sparade drygt tre miljarder på att slopa avdragsrätten. Idag presenterade man nästa hårda paket för kunder som sparar och tecknar försäkringar för sin egen trygghet, nämligen en finansskatt som i praktiken gör arbetsgivaravgiften högre för alla anställda in finansbranschen. Förslaget innebär en särskild skatt på 15 procent av lönesumman.

Bakgrunden till den nya skatten är att finansiella tjänster som till exempel tjänstepensioner, livförsäkringar och hemförsäkringar är befriade från moms. Regeringen har av outgrundlig anledning bedömt att momsbefrielsen leder till en överkonsumtion i jämförelse med andra varor och tjänster. Det finns inget stöd alls för den utgångspunkten – därför är också hela förslaget om ny beskattning feltänkt.

De strejkhot för högre pensioner som avtalsrörelsen präglats av under våren indikerar i alla fall inte att det finns en överkonsumtion av tjänstepensioner. Med tanke på det allmänna pensionssystemets minskande roll i pensionspyramiden borde regeringen inte straffa ut tjänstepensioner med högre beskattning utan snarare underlätta eller åtminstone behålla nuvarande skattebefrielse för att inte försämra framtida pensioner ytterligare.  

Lösningen som regeringen kopierar finns redan i Danmark. Den innebär en förhöjd arbetsgivaravgift för bolag som tillhandahåller finansiella tjänster. I dessa inkluderas även försäkrings- och pensionsbolag. I praktiken skulle det alltså innebära moms på pensioner, och kostnaden för detta kommer till stor del att behöva tas av kunderna i försäkrings- och pensionsbolag. I Sverige drivs många försäkrings- och pensionsbolag inklusive Skandia nämligen ömsesidigt. Det innebär att ägarna är de arbetstagare som har en tjänstepension i ett ömsesidigt bolag. Därmed saknas aktieägare som kan vara med och ta den ökade kostnaden och kunderna riskerar att få stå för alltihop. Förslaget kommer alltså att innebära att pensionerna i framtiden blir lägre än förväntat. 

Regeringens utredning om en finansskatt må vara sprungen ur en debatt kring storbankernas jättevinster och utdelningar kombinerat med en statlig garanti, men riskerar istället att träffa vanliga löntagare genom lägre pensioner. Med tanke på de utmaningar som finns kring nivåer i det allmänna pensionssystemet är det direkt fel att straffa vanliga pensionssparare med ännu lägre pension. Det hela är en samhällsekonomisk tankevurpa som finansminister Magdalena Andersson måste korrigera snarast möjligt!

Till nyhetsarkivet